Då ett barn eller ungdom har vårdnadshavare som av någon anledning inte kan ge den unge den omsorg som denne behöver, eller om den unge skadar sig själv genom exempelvis missbruk eller kriminalitet, kan det blir aktuellt med ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga, även kallad LVU.
Ett omhändertagande enligt LVU innebär att föräldrarnas rätt att bestämma över den unge begränsas.
För ett omhändertagande ska kunna ske krävs det att missförhållandena gör att det finns påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, samt att vård inte kan ges på frivillig väg eftersom vårdnadshavare eller den unges själv inte samtycker därtill.
De vanligaste grunderna för ett omhändertagande enligt LVU är antingen de så kallade ”miljöfallen” vilket innefattar olika typer av brister i omsorgen eller ogynnsamma förhållanden i hemmet, eller de så kallade ”beteendefallen” som istället tar sikte på situationer då den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk genom socialt nedbrytande beteende.
Det är socialnämnden vid berörd kommun som inkommer med ansökan om ett omhändertagande till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar därefter målet och beslutar om den unge ska omhändertas eller inte. Vid mer akuta lägen kan socialnämnden även besluta om ett omedelbart omhändertagande, ett sådan beslut ska då prövas av förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades.
Om ärendet går så långt att det blir domstolsförhandling kommer förvaltningsrätten att kalla alla berörda till en muntlig förhandling. Som regel kommer även den unge samt dennes vårdnadshavare få ett offentliga biträden med uppdrag att tar tillvara deras intressen i målet.
För det fall förvaltningsrätten efter sin prövning kommer fram till den unge ska beredas vård enligt LVU är det socialnämnden som bestämmer hur vården ska genomföras och var den unge ska vistas under vårdtiden. Den unge kan till exempel få bo i ett familjehem eller på en kommunal- eller privat institution. Efter viss tid kan vård enligt LVU även beredas i hemmet.
/Jur. kand. Kim Zakrisson