Sedan den 1 juli 2014 är det inte längre möjligt att ingå äktenskap i Sverige om man är under 18 år. Tidigare var det möjligt för ungdomar mellan 15 och 17 år att ansöka om en s.k. äktenskapsdispens via Länsstyrelsen, och få tillstånd att gifta sig innan man fyllde 18, om det fanns särskilda skäl för detta. Genom lagändringen 2014 togs denna möjlighet bort. Samtidigt infördes också ett nytt brott, äktenskapstvång, i brottsbalken; som gör det brottsligt att tvinga eller förmå någon att ingå äktenskap. Lagändringen infördes på grund av att den svenska rättsordningen ville börja spegla en ändrad syn på barnäktenskap, nämligen att det är lagstiftarens ansvar att skydda barn från att ingå äktenskap i alltför ung ålder, eller mot sin vilja.

Från 1 juli i år (2020) finns även ett särskilt brott, barnäktenskapsbrott. Barnäktenskapsbrott gäller den som tvingar eller förmår, men även tillåter, någon under 18 år att ingå äktenskap i ett land där detta är lagligt. Båda brotten omfattar också äktenskapsliknande förbindelser som ingås enligt regler som gäller inom en grupp och innebär att parterna bl.a. betraktas som makar. Detta tar sikte på religiösa eller kulturella äktenskap som visserligen inte registreras och blir giltiga i Sverige, men som inom den specifika gruppen betraktas som ett giltigt äktenskap.

Lagändringen 2014 medförde att Sverige slutade erkänna utomlands ingångna äktenskap där någon eller båda parterna varit under 15 vid äktenskapets ingående. Gränsen sattes vid 15 främst med anledning av att det fram till den aktuella lagändringen var möjligt att inom Sverige ingå äktenskap vid 15 års ålder. Lagen snördes dock åt ytterligare, och sedan 1 januari 2019 erkänner Sverige, som huvudregel, inte längre äktenskap som ingåtts utomlands där någon av eller båda parterna varit under 18 år vid äktenskapets ingående, även om båda parter när de kommer till Sverige är över 18. Det finns kvar en möjlighet att godkänna denna typ av äktenskap om det finns synnerliga skäl, vilket innebär att detta ska göras bara i sällsynta undantagsfall.

Att Sverige numera inte erkänner utländska äktenskap på den grund att någon av makarna var under 18 år vid äktenskapets ingående är, i min mening, anmärkningsvärt. Huvudregeln när det gäller internationella rättsförhållanden är att länder erkänner domar och rättsförhållanden som andra länders myndigheter har meddelat, i synnerhet när det gäller privata rättsförhållanden såsom äktenskap, men också skilsmässor, bodelningar, arvskiften, testamenten och liknande.

Detta kan leda till problem vid rättstillämpningen, då inte alla utländska rättsordningar delar de svenska värderingarna. I många länder, även EU länder och många amerikanska delstater, är minimiåldern för att ingå äktenskap lägre än 18 år

Man kan dock vägra erkänna rättsförhållanden med en hänvisning till ”ordre public”, vilket är ett undantag från principen om att rättsförhållanden generellt skall erkännas med motiveringen att det strider mot det allmänna rättsmedvetandet i landet, rättsordningen. Det blir dock lite märkligt i detta fall där en typ av äktenskap som varit möjligt att ingå i Sverige, efter särskilt tillstånd, så sent som den 30 juni 2014, och som fortfarande är lagligt i flera EU-länder, skulle anses strida mot ordre public efter årsskiftet 2019.

Inför den aktuella lagändringen framförde lagrådet kritik mot lagförslaget och menade att det riskerade att få stora konsekvenser för enskilda som varit gifta, fullt lagligt, i sitt hemland i många år men, sedan de kommit till Sverige, helt plötsligt inte längre anses gifta. Lagrådet pekade också på att detta riskerar att stå i strid både med rätten till familjeliv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och med EU:s direktiv om den fria rörligheten. Enligt Lagrådets uppfattning var det också tveksamt om lagen över huvud taget skulle ge de positiva effekter som den syftade till.

Det är dock svårt att i dagsläget avgöra om ändringen genererat några positiva effekter, eftersom detta av naturliga skäl inte kan ses förrän praxis på området utvecklats. Att döma av resultatet av lagändringen 2014, från vilken man i praxis kan se flertalet avgöranden med problematiska följder för de enskilda, ser dock prognosen inte särskilt ljus ut.

 

// Advokat Per Prené