Provokation vid brott

Provokation – vad är det?

Det finns en bestämmelse i brottsbalken om att man kan sätta ned straffet för den som blivit provocerad av någon annans uppenbart kränkande beteende. Enligt 29:3 p. 1 BrB ska det utgöra en förmildrande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde om gärningen har föranletts av offrets uppenbart kränkande beteende. Den bestämmelse som tar sikte på provokation i brottsbalken finns alltså i 29 kap. 3 § brottsbalken.

Lagändringar – lättnader

Bestämmelsen om provokation ändrades år 2010. Förändringen avsåg det kvalificerande rekvisitet ”uppenbart” som ersatte den tidigare formuleringen ”grovt”.

Det ansågs emellertid på senare år att domstolarna hade blivit
alltför restriktiva/återhållsamma med att tillämpa bestämmelsen. Genom lagändringen avsåg lagstiftaren därför bl.a. att utvidga en provokations betydelse vid bedömningen av straffvärdet för ett visst brott. Vidare skulle en provokation kunna beaktas också när den
varit av mindre allvarligt slag än vad som krävdes. Tröskeln för
vad som kan utgöra en rättsligt relevant provokation sänktes alltså efter den 1 juli 2010
när den nya formuleringen trädde i kraft.

Intressanta rättsfall

Det finns en del rättspraxis på området om provokation. Det finns rättsfall där den tilltalade handlat i affekt eller utan affekt.

Först finns det rättsfall där rubriceringen ändrats från mord till dråp. Rättsfallet är NJA 1995 s 464. Fallet involverade två män där den tilltalade genom 64 knivhugg berövade målsäganden livet. Vid gärningstillfället var båda männen påverkade av alkohol, och den tilltalade hade dessutom brukat narkotika. Den tilltalade påbörjade misshandeln
efter att målsäganden hade tagit ett kraftigt tag om den tilltalades huvud och försökt
föra det mot sitt mellangärde, samtidigt som målsäganden uppmanat den tilltalade att
utföra homosexuella handlingar. Med anledning av detta dömdes den
tilltalade av alla instanser för dråp istället för mord, trots att gärningen innefattade 64
knivhugg. Tingsrätten motiverade utgången med att det inte kunde uteslutas att den
provokation som den tilltalade utsattes för åtminstone inledningsvis hade utlöst det
våld som utövats.

I NJA 1972 s 654 där HD fann att otrohet kan utgöra skäl för att bli provocerad.

Det mest intressanta rättsfallet är dock ett annat HD-fall. Den tilltalade hade inte handlat i affekt/påverkan i NJA 1999 s 460. I detta fall bedömdes en spottloska framför den tilltalade ha utgjort provokation. Så dömde tingsrätten i alla fall. Detta fall gällde en misshandel bestående i ett knytnävsslag. Händelseförloppet inleddes med att målsäganden spottade framför den tilltalades fötter. Den tilltalade frågade då vad målsäganden höll på med. Efter att det uppstått visst gruff mellan parterna försökte målsäganden slå till den tilltalade. Den tilltalade lyckades emellertid undvika slaget och i ögonblicket efter slog han istället till målsäganden. Den tilltalade uppgav själv att hans slag var en ren reflexhandling som han inte kunde förklara.

Frågan i målet var om det slag den tilltalade hade utdelat utgjorde självförsvar, och om gärningen därför skulle vara ansvarsfri eftersom den utförts i nödvärn.

Hovrätten ändrande tingsrättens dom eftersom det ansågs att den tilltalade hade
handlat i nödvärn när målsäganden angrep honom med våld. Den omständigheten att
den tilltalade hade kunnat undvika situationen genom att i ett initialt skede bortse från
målsägandens provokation föranledde inte en annan bedömning. Likt tingsrätten fann
emellertid även hovrätten att målsäganden hade provocerat den tilltalade genom att
spotta framför hans fötter, men eftersom åtalet ogillades saknades anledning att
diskutera bestämmelsen i 29:3 p. 1 BrB. Också HD ansåg att den tilltalade hade handlat
i nödvärn. HD uttalade sig emellertid inte i frågan om målsägandens spottloska hade
utgjort en rättsligt relevant provokation

Slutsatser

Rättsfallet tycker jag är väldigt intressant eftersom det gäller en misshandel, det liknar en sorts ”gruff” som ofta förekommer i misshandelsmål. Och dessutom ansåg även hovrätten att det var fråga om provokation, låt vara att man ansåg det även vara nödvärn.

Helt klart är alltså att provokation, i vissa fall, kan leda till lägre straff för den som begått en gärning. Men bestämmelsen används inte så ofta av domstolarna och tillämpningen av bestämmelsen är oklar. Men i vissa fall då man blivit provocerad, i alla fall vid en misshandel, går det att tillämpa bestämmelserna om provokation i brottsbalken. Denna bestämmelse borde användas oftare och hänvisas till i vissa fall kan man tycka. På detta sätt kan provokation ses som en förmildrande omständighet vid brott.

// Janos