Ny lag

Den 1 mars i år (2021) trädde nya bestämmelser ikraft i den svenska lagen om vård av unga i vissa fall (förkortat LVU). Lagändringen har tagit sikte på att underlätta för socialnämnderna att bedöma vilka omständigheter som särskilt ska beaktas när det kan vara dags för en s.k. vårdnadsöverflytt, samt vissa ändringar i tidsaspekterna. Lagändringen innebär också att kraven på offentliga biträden för barnen i LVU-processen skärpts, innebärande att de jurister som företräder barn i frågor om LVU måste visa prov på särskild lämplighet att företräda barn i dessa typer av frågor.

Familjehem

När ett barn har varit placerat i ett och samma familjehem under längre tid än 2 år (innan lagändringen var det 3 år) är det socialnämndens ansvar att utreda och överväga om det är lämpligt och fördelaktigt för barnet att den juridiska vårdnaden om barnet flyttas över från de biologiska föräldrarna till familjehemmet. Bedömningen i denna del ska bl.a. ta sikte på om det är sannolikt att barnet och föräldrarna kommer att återförenas inom en överskådlig framtid. Det avgörande momentet, liksom i alla frågor som rör barn, ska vara vad som är bäst för barnet. I dessa fall måste man inom ramen för frågeställningen om vad som är bäst för barnet besvara frågor som vem barnet har närmast anknytning till (föräldrarna eller familjehemmet), om föräldrarna har gjort, eller kan förväntas göra, de förändringar som krävs för att kunna ge barnet en trygg hemmiljö, och naturligtvis vad en flytt hem till föräldrarna, alternativt en vårdnadsöverflytt till familjehemmet, skulle innebära för barnet, på kort och på lång sikt.

Om en sammantagen bedömning visar att det bästa för barnet är att flytta vårdnaden från föräldrarna till familjehemmet ska socialnämnden ansöka om detta hos tingsrätten. Föräldrarna får då ombud tillsatta av tingsrätten och har naturligtvis rätt att inför tingsrätten förklara sin inställning till ansökan, som parter i målet. En intressant sak är att familjehemmet inte är part i ett sådant mål, och därmed i praktiken har ytterst lite att säga till om i frågan. Dock är det väldigt sällan som ett familjehem motsätter sig en vårdnadsöverflytt, varför man kan utgå från att de håller med socialnämnden.

Vårdnadsöverflytt

I praktiken innebär en vårdnadsöverflytt inte någon egentlig förändring i vare sig barnets eller föräldrarnas vardag. Umgängen m.m. flyter på precis som vanligt, i samråd mellan socialnämnden, familjehemmet, barnet och föräldrarna. Vårdnadsöverflytten innebär endast att den juridiska bestämmanderätten över barnet – dvs. vart barnet ska gå i skola, vilken vård barnet ska få, m.m. – anförtros familjehemmet. Föräldrarna kommer alltid att fortsätta vara barnets föräldrar.

Gällande den nya lagstiftningens krav på lämplighet för offentliga biträden för barn kan kort nämnas att dessa ändringar i praktiken medför att endast advokater, och inte biträdande jurister, kan utses som ombud för barnen. Förvaltningsrätterna kan också själva göra sin egen bedömning av lämpligheten hos jurister. Min uppfattning är att biträdande jurister ofta har ett stort engagemang och lägger ned betydande tid på förberedelser och överväganden, vilket i mångt om mycket väger upp för att juristen generellt har mindre erfarenhet inom vissa ärendetyper än advokater (då de kan förväntas ha varit yrkesverksamma under kortare tid).

Lämplighet

Jag själv, som är biträdande jurist och innan lagändringen trädde i kraft själv hade flertalet förordnanden som offentligt biträde och ställföreträdare för barn och ungdomar, tycker att lagändringen i denna del är onödigt begränsande. Jag som älskar barn och att arbeta med barn, och har fått beröm från såväl socialnämnder, föräldrar och förvaltningsrätterna själva för ett gediget arbete. Jag har nu en begränsad möjlighet att fortsätta göra skillnad på ett område som jag brinner starkt för. De förvaltningsrätter jag arbetar mot har inte återkommit gällande bedömningen av just min särskilda lämplighet. Kanske är det för att lagstiftningen inte definierar vidare hur ”särskild lämplighet” ska förevisas, och kanske är det för att man inte vågar tolka lagstiftningen när den är så pass ny. Eller så stämplas jag som biträdande jurist automatiskt som olämplig, trots att jag själv anser att jag bevisat motsatsen.

Klargörande

Jag vill dock klargöra att jag anser att ALL lagstiftning som syftar till att stärka barns rättigheter och skyddet vi som samhälle är skyldiga och ska sträva efter att tillhandahålla våra svagaste, barnen, är obeskrivligt viktig. Om lagändringen innebär att barns rättigheter tillvaratas i än större utsträckning än tidigare, men samtidigt innebär att jag personligen inte får chansen att hjälpa barn på samma sätt som tidigare, då är det ett byte jag definitivt är villig att göra.

 

//Jur.Kand Alexandra