Oklart rättsläge gällande registrering av nyckelbiotoper
I Sverige utgörs ca 2 % av den produktiva skogsmarken av registrerade nyckelbiotoper. Därutöver finns givetvis områden med höga naturvärden som inte registrerats och som skulle kunna bli föremål för registrering i framtiden.
Att ett område registreras som nyckelbiotop medför typiskt sett långtgående konsekvenser för den enskilde skogsägare i form av svårighet att sälja virket, anmälningsplikt m.m. Trots detta råder det i dagsläget en betydande osäkerhet kring om registreringen av en nyckelbiotop över huvud taget är ett förvaltningsbeslut, då ovannämnda konsekvenser rent formellt inträder oberoende av registrering vid höga naturvärden. Om det är ett förvaltningsbeslut eller inte är helt avgörande för om den enskilde skogsägaren har möjlighet att överklaga registreringen. Olika kammarrätter har i kommit till motstridiga slutsatser i denna fråga och rättsläget är därför allt annat än klart.
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Stockholm har, med hänvisning till registreringens handlingsdirigerande effekt ansett att det är fråga om ett förvaltningsbeslut. Kammarrätten hänvisar bland annat till att en ägare till en nyckelbiotopklassad skog måste iaktta särskilda bestämmelser rörande skötseln av skogen, samt att skogsägaren i vissa fall kan dömas för brott eller meddelas förelägganden eller förbud, som kan förenas med vite om denne inte efterlever bestämmelserna. Detta, tillsammans med utformningen och innehållet i vissa handlingar som Skogsstyrelsen tillhandahåller markägare när de registrerar en nyckelbiotop innebär att Kammarrätten ansett att står klart att det är fråga om ett förvaltningsbeslut. Kammarrätten i Stockholm ansåg vidare att beslutet var överklagbart.
Kammarrätten fann vidare att Skogsstyrelsen i det enskilda fallet inte hade haft stöd i rättsordningen för registrering av den aktuella nyckelbiotopen. Detta hade dock att göra med att registreringen skett efter att regeringen uppdrag till Skogsstyrelsen upphört.
Kammarrätten i Göteborg
Kammarrätten i Göteborg har i ett tidigare mål kommit till den rakt motsatta slutsatsen, dvs. att det inte är fråga om ett förvaltningsbeslut. Kammarrätten i Göteborg gör bedömningen att de följder som en nyckelbiotopregistrering normalt ger upphov till, t.ex. svårigheter att sälja virket (vilket regleras privaträttsligt genom certifieringsreglerna) och krav på särskild hänsyn och anmälan för samråd (vilket följer av skogsvårdslagen och miljöbalken) är en följd av att området är en nyckelbiotop. Detta är i sin tur en följd av de naturvärden som finns i området och inte registreringen – registreringen synliggör endast de hänsyn som redan ska tas med anledning av de höga naturvärdena.
Framtiden?
För den enskilde skogsägaren är möjligheten att avverka givetvis av helt avgörande betydelse. Det är också svårt för den enskilde skogsägaren, och för den som ska köpa virket, att själva göra en bedömning av naturvärdena. På Skogsstyrelsen hemsida kan utläsas att myndigheten själv anser att det krävs särskild kompetens för att göra en sådan bedömning.
I praktiken torde därför registreringen av en nyckelbiotop bli avgörande för möjligheterna till avverkning i många fall.
Det återstår att se om Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) kommer att meddela prövning i det förstnämnda målet, då prövningstillstånd ej meddelades för överklagan av Kammarrätten i Göteborgs dom. Det återstår också att se om HFD i så fall kommer att pröva frågan om registrering av nyckelbiotoper, eller om domstolen kommer att begränsa sig till att pröva frågan om Skogsstyrelsen hade stöd i rättsordningen för att genomföra registreringen. Förhoppningsvis kommer båda frågorna att prövas så att både skogsägare och Skogsstyrelsen får klarhet i huruvida registreringen utgör ett förvaltningsbeslut eller ej.
// Jur.kand Mathias Möller