Som de flesta säkert hört talas om trädde en ny lag i kraft 1 januari som tillåter anonyma vittnen i svenska domstolar. Frågan många nu ställer sig är hur detta kommer att påverka rättskipningen i Sverige, och svaret är, sannolikt väldigt lite.
Den nya lagstiftningen innebär att det blir möjligt för vittnen, och alltså inte målsäganden, att lämna uppgifter under förundersökningen och i en rättegång under anonymitet. Kraven för detta är dock att det finns en påtaglig risk för att vittnet eller vittnets närstående utsätts för allvarlig brottslighet, och andra åtgärder är otillräckliga eller väsentligt svårare att genomföra. Brottet som vittnet ska höras om måste också motsvara ett straffvärde om minst två års fängelse och det krävs också att ”skälen för åtgärden uppväger de svårigheter den innebär för en misstänkt eller tilltalad att förbereda och utföra sitt försvar”.
Det är med andra ord hårda krav som ställs upp för att det över huvud taget ska komma på tal att höras som vittne under anonymitet. I första hand bör andra åtgärder, t.ex. vittnesskydd eller skyddad identitet, övervägas.
Det krävs tillstånd av domstolen för att någon ska få höras under anonymitet, och det tillståndet ska meddelas av en helt annan domare än den som slutligen ska döma i målet. Det innebär att den domare och de nämndemän som sedan lyssnar på vad vittnet har att säga inte heller känner till identiteten på vittnet.
Kommer då detta att innebära någon skillnad? Nej, troligtvis inte. Eftersom den misstänkte inte vet vem det är som vittnar så blir det svårt för denne att försvara sig. Och eftersom domstolen inte heller vet vem det är som vittnar så blir det även svårt för domstolen att värdera vittnets utsaga. Vittnet kan ju vilja den tilltalade illa, eller så kanske vittnet eller någon av vittnets närstående själva är inblandade i brottet och vill att någon annan ska dömas istället. Detta gör att bevisvärdet av ett anonymt vittnesmål alltid blir mycket begränsat. Detta är något som är universellt och som man kan se i andra länder som har system med anonyma vittnen, och där detta används mycket sällan. Att bevisvärdet av anonyma vittnen är lågt förstår ju även åklagare och därför kommer det sannolikt inte användas särskilt mycket i rättegångar i Sverige heller.
Det är möjligtvis så att anonyma vittnen kan komma att användas något mer på förundersökningsstadiet; alltså att någon hörs som vittne anonymt under polisutredningen och att polisen sedan bygger vidare på de uppgifterna och hittar annan bevisning, men att vittnet sedan inte hörs i själva rättegången. Syftet med lagen har uttryckligen varit att få fler att vittna om brott där kriminella gäng är inblandade, och det är möjligt att man i just dessa utredningar kan få en viss effekt.
Detta måste ju dock vägas mot alla andra brottsutredningar, som ändå utgör den absoluta majoriteten. I dessa utredningar finns en stor risk att viljan att vittna minskar eftersom vittnen tror att de kan få lämna sina uppgifter anonymt och när de får reda på att det inte går så vill de inte medverka. Den totala effekten av den nya lagstiftningen kan alltså mycket väl bli färre lagföringar – inte fler.