Svaret är inte så enkelt som man kan ledas att tro.
Huvudregeln är ett t.ex. en arbetsgivare eller en restaurangägare själv bestämmer vem man vill anställa eller servera. Lagstiftaren har dock bestämt att vissa omständigheter inte får läggas till grund för en sådan negativ särbehandling, dessa är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Som arbetsgivare får man heller inte diskriminera någon som arbetar deltid. Så länge man inte lägger någon av dessa omständigheter till grund för sin särbehandling så är det alltså inte olaglig diskriminering, även om den som blir diskriminerad självklart fortfarande kan ta illa vid sig.
Ett exempel på tillåten diskriminering är en arbetsgivare som skulle rekrytera telefonförsäljare som skulle arbeta primärt i Skåne och nekade en person anställning med motiveringen att denne talade stockholmska vilket riskerade att ge kunderna en negativ syn redan från början av samtalet. Stockholmare är ingen etnicitet sa Diskrimineringsombudsmannen och friade.
Ett annat exempel är en kille som nekades att komma in på en krog som hade en tydlig profil av att hålla på ett visst lag, eftersom killen hade ett motståndarlags tröja på sig. Inte heller detta är olaglig diskriminering.
// Advokat Per Prené